Nu är jag så där sjukt tankspridd igen. Not in a bad way, men ändå.

Jag känner mig ofta otrillräcklig, men jag har ett svar på varför man känner sig så jävla otillräcklig.
Vad jag än gör, så gör jag inte tillräckligt.
Låt oss säga träning, hur mycket jag än tränar så tränar jag inte tillräckligt. Man kan ALLTID träna ännu mer. Jag kanske tränar sönder mig så jag kan spotta blod, men vet ni vad? Jag kan ändå träna mer.

Jag kan plugga livet av mig, men ändå så kan ju plugga mer. Man kan alltid göra mer än vad man redan gjort. I alla lägen.

Jag kan fixa mitt hår i flera timmar, men det skulle ändå ha kunnit blivit bättre än vad det blev.

Mina betyg, fick 9 MVG/12 Ämnen. Jag skulle ju självklart ha haft 12/12 MVGn, dåligt Lina. Inte tillräckligt bra.

Hela jävla livet är en hel jävla klocka. Om jag ska hinna göra alla dessa grejer behöver jag tid, men tiden räcker inte till. Hur ska jag då hinna göra alla dessa grejer till perfektion? Det går inte. Och det gör ont i mig att det inte går. Jag behöver perfektion, men perfektion går inte att nå.

I alla lägen, på alla sätt går allting att göra på ett bättre sätt.
Hur ska jag lära mig att säga ''Okej, det här duger, det här gjorde du bra''
Det går inte. Jag vill ha pefektion.

Hur ska man då göra?  Börja bearbeta med sig själv och acceptera sitt halvdana arbete? Slita sönder sig tills man är så nära man kan komma den där perfektionen? Eller bara skita totalt i allt och gå och lägga sig på soffan?

Right answer is, börjar bearbeta med sig själv, och vara nöjd med det man presterat..om det bara inte var så jäkla svårt.